04 maj 2009

Pappa-längtan



Ibland, fast jag är vuxen, blir jag liten och längtar efter min pappa som inte finns längre. Men när jag går här, då känner jag honom.

4 kommentarer:

  1. Vilka vackra bilder! Nu gillar jag inte naturen, men en väg visar närhet till människor, så här skulle jag också kunna tänka mig att gå!

    Jag längtar också efter min pappa mellan varven! Ha en toppenhelg!

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar bild,det pirrar i mig!
    Vilket lugn.vacker plats att känna sin pappa på!!
    De andra fotona är också fina!!
    Kram på dej!

    SvaraRadera
  3. Det där med pappalängtan känner jag igen ALLt för väl *vila i frid pappa*. saknar honom Så och skulle vilja att han fick lära känna mig i "vuxen ålder" =)

    SvaraRadera
  4. Fint!
    Jag kan känna likadant, fast när det gäller Mannenimittliv.

    Kram
    /A

    SvaraRadera